Mögelangrepp
Hög luftfuktighet ökar risken för mögel och mikrobiell påväxt
I utrymmen där den relativa luftfuktigheten (RF) under längre perioder överstiger cirka 70–75 % ökar risken för mögel och annan mikrobiell påväxt. Detta gäller såväl inomhus som på utvändiga byggnadsdelar, särskilt på skuggiga och dåligt ventilerade ytor där fukten har svårt att torka ut.
Mögelsporer förekommer naturligt i både inom- och utomhusluften. När de hamnar på ett lämpligt underlag kan de börja växa om tillgången på fukt är tillräcklig. Organiska material som trä, träfiberskivor, papper och andra cellulosabaserade byggnadsmaterial är särskilt känsliga. Även oorganiska material som betong, puts och tegel kan drabbas av mögelpåväxt om ytorna är förorenade med exempelvis damm eller organiska partiklar.
Det är framför allt kombinationen av hög fuktighet, gynnsam temperatur och långvarig fuktbelastning som avgör risken för mögeltillväxt. Ju högre fuktigheten är och ju längre den kvarstår, desto större blir normalt risken för mikrobiella angrepp. Vid gynnsamma förhållanden kan mögel börja utvecklas redan innan några synliga tecken på skador uppträder.
Mögel kan överleva både uttorkning och kyla
Mögelsvampar utvecklas och förökar sig under gynnsamma förhållanden med tillgång till fukt, syre och näring. Många mögelsvampar kan dock överleva långa perioder av uttorkning och låga temperaturer genom att tillväxten avstannar, utan att svampen eller dess sporer nödvändigtvis dör.
Att enbart torka ut en mögelangripen konstruktion innebär därför inte att mögelproblemet är åtgärdat. Om fuktförhållandena åter blir gynnsamma kan kvarvarande mögel återuppta sin tillväxt. Dessutom kan döda mögelsporer och andra mikrobiella partiklar finnas kvar i material och bidra till en försämrad inomhusmiljö.
För ett långsiktigt hållbart resultat krävs därför att den bakomliggande fuktorsaken identifieras och åtgärdas samt att angripna material rengörs, saneras eller vid behov byts ut.
En effektiv mögelsanering handlar således inte enbart om att stoppa pågående tillväxt, utan också om att avlägsna mikrobiella föroreningar och förhindra att nya angrepp uppstår.
Mögelgifter och mikrobiella emissioner kan påverka inomhusmiljön
Vissa mögelsvampar kan under gynnsamma förhållanden bilda mykotoxiner (mögelgifter) och avge flyktiga organiska ämnen, så kallade MVOC (Microbial Volatile Organic Compounds). Dessa ämnen kan förekomma i fukt- och mögelskadade byggnader och bidra till avvikande lukt och försämrad inomhusmiljö.
Exponering för fukt- och mögelskadade miljöer kan vara förknippad med hälsobesvär, bland annat irritation i ögon och luftvägar, allergiska reaktioner och förvärrade astmabesvär. Hälsoriskerna påverkas av flera faktorer, däribland exponeringens omfattning, individuella känsligheter och vilka mikrobiella föroreningar som förekommer.
Det är viktigt att känna till att mögel inte behöver vara synligt eller ge upphov till tydlig lukt för att en mikrobiell skada ska föreligga. Vid misstanke om mögelproblem bör därför en kvalificerad byggnadsteknisk och fuktteknisk undersökning genomföras för att identifiera skadeorsaken och bedöma behovet av åtgärder.
En korrekt utförd mögelutredning och efterföljande sanering kan bidra till att minska exponeringen för mikrobiella föroreningar och skapa förutsättningar för en bättre och mer långsiktigt hållbar inomhusmiljö.
Om du blivit medveten om en fuktskada i huset är det viktigt att ta reda på orsaken och dess indirekta faktorer. Först då kan man åtgärda hela problemet ändamålsenligt och säkert.